Jag vet att tiderna förändras, och vi med dem, men när överstiger man gränsen?

Eftersom jag har varit med om så många personer som förändras hela tiden, så har jag faktiskt försökt att skapa mig olika teorier om varför man faktiskt håller på med det man gör. Jag har dessvärre inte kommit fram till något vettigt, eller jo förresten, en teori var ganska bra, men låter rätt patetisk i skriftspråk. Ni får helt enkelt prata med mig om ni känner er sjukt fascinerade och intresserade. Just nu är jag bara rädd. Jag är rädd att du bara skå gå iväg och lämna mig i sticket när du själv kommer leva i en dröm. Självklart har jag ju andra vägar att gå, så livet ser ju inte allt för mökt ut. Jag hoppas bara att du inser att jag behöver dig, och att mitt liv blir förjävligt utan dig. Resten är upp till dig. Välj ditt sällskap eller skapa ett enda stort. Your choice!