Nu sitter jag här i min ensamhet och samlar mina tankar. Okej, det där stämde ju inte överens med verkligheten, eftersom min bror sitter i samma bakstäte, men han är lika smart som luft, så det räknas inte. Det där med samla tankar kan jag väl inte heller påstå att jag gör, men det strömmar musicaa genom mina öron, och det är ju trots allt en del av livet.

Jag kände inte alls för att gå upp och käka frulle klockan 7 på morgonen, när man suttit uppe halva natten med en dator till sällskap. De sista timmarna var lite onödiga tycker både jag och min sömn. Jag är lite mer livfull nu iaf, när jag fått sova någon timme. Jag vaknade dock till när det ringde i min telefon, men jag orkade inte svara. En halvtimma senare när jag vaknat ordentligt så tittade jag på telefonen och insåg att det var Robin som ringde. Förvånat ringde jag tillbaka, men han hade slagit av telefonen. Det borde ha varit något viktigt med tanke på att de får ringa ett samtal per dag på lägret, eller nåt sånt iaf. Jaja, så går det när man är trött.

Nu har vi iaf bara 70 mil kvar. Innan dess ska vi ha käkat lunch och tagit oss igenom Ikea. Som ni alla vet så är mammor och ikea samma sak som en pappa på toaletten med dagens PT. Det går helt enkelt inte så överdrivet fort. Det ska vara servetter, ljus, nödvändiga prylar, stora prylar, ja allting bara för att vi ska få mindre plats i baksätet. Eftersom bagageutrymmet redan är proppat med väskor så blir det väl ingen annan utväg än att "he" dessa saker vid mina fötter. Tjoho, säger kvinnan utan kudde som måste ligga på ett gosedjur. Dock vunnet på Liseberg som vi besökte i.. Onsdags var det. Rolig tur med roligt folk.

Puss från en övergiven och rädd kvinna ;)