Jag hatar att jag aldrig får vara bäst på nånting som jag tycker om att göra. Jag är jordens största tävlingsmänniska, och jag hatar att förlora, vad det än handlar om. Livet är en tävling, men det går fan inte att vinna.

Idag fick jag göra något som jag saknar så sjukt mycket. Jag fick agera osm Mäktigaste Elev igen, när de ringde och behövde lite hjälp. Att bara stå där framme vid den vita tavlan i vårt fina elevrådsrum och organisera upp planer, tider och allting inför tunneln som de ska ha imorgon, det gjorde min dag. Jag älskar att få ta tag i saker, speciellt när det gäller sånt där, och bara få allting på plats, och dela ut uppgifter på ett genialiskt sätt, så man kan göra det effektivt men bra. Att kunna alla namn på alla medlemar, och kunna bocka av dem en efter en när man gett dem sin uppgift. Jag saknar att ha rollen framme vid tavlan och organisera allting, för det är någonting som jag klarar av, och ingen snor whiteboard-pennan ifrån mig. Då får jag vara bäst för den lilla stunden, jag får göra nånting som jag tycker är sjukt roligt och jag får hjälpa folk med svårigheter och ge dem idéer och erfarenheter. Just den lilla stunden mår jag som allra bäst, och det är nästan tragiskt att jag inte får uppleva det längre.