Under bion hade jag ju kommit på en massa bra saker som jag skulle skriva i bloggen, men mitt korttidsminne är ju inte direkt brilliant. Jag och Corny gick nämligen på bio med våra genier till bröder. Den ena av dessa gossar heter Felix, och han är lite som jag, fast i pojkformat. Han tycker om musik, och dessutom bra band. Det är alltid vi två som fryser när vi badar, och på nåt sätt så blir det alltid vi två som säger "men uppför dig, han/hon är ju en helskön kille/tjej". Den andra gossen är min korkade bror, som försöker sig på en fancyfrisyr. Skulle det vara så att jag och Felix gaddar ihop oss, så ser man ju definitivt likheterna mellan honom och Corny. Det är gänget som aldrig fryser, och tycker oftast likadant om det mesta. Till skillnad från mig och filleboy, så har de "Vi-som-badar-länge-hedern" som man hör om rätt ofta när det kommer till kortspelande. Trots allt detta, så är det ändå jag och Cornelia som regerar stället i alla lägen.

Jag kommer inte över den här gränsen att jag faktiskt blir irriterad av att lyssna på musik. Jag vet inte vad jag vill ska strömma mina öron längre, och jag finner ingenting som "skitbra". De flesta låtar är nu rätt medelmåttiga, och får mig på dåligt humör. Varför ska den dåliga musiken påverka mitt underbara lov? Jag får lov att ta mig i kragen och lyssna på "you know my name - chris cornell" som definitivt får mig att tänka på Båstad och Casino Royal. Härliga tider! Påtal om bra tider, så har jag rensat ur mitt rum idag och fått upp soffan. Det känns dock riktigt bra, och jag hittade många gamla bilder och minnen i ostädade lådor. Bara att höra MusT, Sala, Konfa -07 och massa annat får ju en att tänka tillbaka på en sjukt bra tid. Det existerade inte lika mycket tvivel, och man levde i det dåvarande nuet. Nu förtiden vill man bara tillbaka, eller framåt, inte bara leva på detta uttjatande sättet. Jag tror förändring skulle sitta rätt fint just nu, en massa bra förändringar för omväxlingens skull. Nu tar tröttheten över.. Puss ♥