Dag 01

Om mig:
Det är ju himla lätt att berätta om sig själv... nä. Det börjar ju fantastiskt bra! Jag heter i alla fall Frida Norén, för er som har missat det. Jag bor i Piteå med min familj i ett blått hus. Jag går sista året på Musikestet på Strömbacka i världens finaste klass. Jag fyller år på tisdag, och på måndag händer det något som jag inte får veta vad det är.

Jag är inte rädd för så mycket, men jag är hysteriskt rädd för fiskar. Jag är inte någon djurmänniska överhuvudtaget egentligen. Har lite svårt att förstå mig på djur, har ingen aning om varför. Jag tycker inte om biologi heller. Jag tycker det är tråkigt att lyssna på varför kottar ser ut som de gör, eller vilka lager det finns i jorden. Oerhört ointressant enligt mig. Jag tycker inte heller om när människor försöker vara någon de inte är. Jag är sanslöst dålig på att ha ordning i mitt rum. Jag kan vara den sämsta i världen på att rita. Jag är RIKTIGT dålig på att rita. Jag hatar förändringar, samtidigt som jag är beroende av dem. Det går ju ihop rätt bra...

Jag tycker om att ha koll på läget, även fast det inte händer särskilt ofta. Jag ger ofta upp om det blir alldeles för svårt. Jag gillar dock utmaningar. Jag älskar musik, och musik berör och påverkar mig mycket. Jag tycker om att fara på läger, och jag älskar mina vänner. Jag har svårt för att säga nej, vilket gör att jag oftast har väldigt mycket att göra. När jag väl är ledig får jag lite panik, och tänker att "det måste ju finnas nåt jag kan göra". (Dock inte för tillfället, har kommit in i någon fas då jag bara skiter i allt.. inte bra). Jag älskar tända ljus.

Jag har en sjuk separationsångest. När jag var mindre grät jag när vi böt bil, när vi skulle sälja vår soffa, och varje gång jag for hem från mormor eller farmor&farfar. När jag glömde min favorit-elefant (ett gossedjur vid namn Pelle) i Skåne hos min kusin grät jag i flera dagar. När mamma skulle tvätta Pelle så satt jag först och kollade på tvättmaskinen hur länge som helst, sen satt jag med honom framför en fläkt tills han torkade. Detta resulterar också i att jag sparar på allt onödigt man kan spara på. Gråter oftast när jag ska säga hej då till folk jag inte kommer träffa på länge.

Nu kommer jag inte på nåt mer. Fick ni inte svar på nåt ni ville veta, så kan ni ju kommentera det! Haha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0