Jaha, det var det. Tänkte förut skriva om hur arg jag var över att en människa kan vara så egoistisk att skjuta massa andra, och sen sig själv. Fruktansvärt egoistiskt. Sen kom jag på att personen i fråga skulle kunna läsa min blogg helt random, och göra mig till sitt första offer. Men nu är det över, tack för dödsångesten. Visste inte riktgit vars jag skulle ta vägen när jag visste att nån i min omgivning kanske skulle dö. Kunde ju inte stanna hemma och inte veta om nån skjuter, samtidigt skulle man ju inte vilja se andra bli skjutna, och själv inte bli det. Nä, ångest till 100 hade jag verkligen. Så tack så mycket, sjukt moget!