You can't steal my love

Jaha, vi säger väl inte så mycket mer om det. Då var man här igen. Samma dynga som alltid, och ja, det känns väl aldrig bra. Tur att man har vänner som verkligen bryr sig, vad vore jag utan er? Det värsta har ändå gått över. Men man vet aldrig. Situationen lär förändras imorgon. Vi siktar på toppen-humör iaf.

Nog med sånt. Hade fint sovsällskap inatt, när vi klämde ihop oss fyra pers i mitt lilla rum. Mysigt och trångt. Degat hela morgonen, sedan pallrade jag mig till staden för att fika med min mormor. Jag fick även med mig en tröja hem från stan. Tack mormor! Vi får se vad kvällen har att erbjuda. Lär inte hända så mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0