Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit

Idag har jag funderat över hur en annan människa kan göra en så glad. Det krävs liksom en liten glimt av personen, ett litet leende, ett skratt, ett ord, vad som helst egentligen. Så fort man inte är i närheten av varandra, så undrar man direkt vars personen håller hus, vad personen gör och vad man ska hitta på för ursäkt för att "råka" stöta in i varandra. När man är långt ifrån varandra måste man hitta på någon heltöntig anledning till att skicka sms, med den flummigaste inledningen i världen. Men det spelar som ingen roll, för man får ett svar. Det värmer i lillhjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0