I've never felt this way before
Everything that I do reminds me of you
And the clothes you left, they lie on the floor
And they smell just like you, I love the things that you do
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now

Tjena. Det var längesen jag fick nåt vettigt nedskrivet här, eller egentligen så har jag väl aldrig skrivit något vettigt, men iaf. Jag satt dock och läste massa bloggar igår, samtidigt som jag hoppades på att sjukdomen skulle bli lindrigare. Tro det eller ej, men att läsa bloggar verkade fungera, för idag känner jag mig mycket piggare! Tillbaka till ämnet.. Jag läste då en blogg, vems det nu än var så hade den skrivit så sjukt långa inlägg, så man orkar ju inte läsa dem. De sjukaste var ju att man får ihop så mycket sammanhängande text om absolut ingenting? För det är väl ungefär vad blogga går ut på - berätta om dagens händelser och lite känslor på det, därför är det mycket roligare att läsa bloggar om människors åsikter eller bara allmänt intressanta inlägg. Jag kan ju inte påstå att jag nu är nån höjdare på att skriva intressanta inlägg som alla bara vill läsa, för mina inlägg är ju som alla andra inlägg - tråkiga och handlar om vardagen. TJOHO!

Känns konstigt nu när man träffar gänget, och alla inte är med. I Söndags lämnade Lax'n församlingen och jag tror det är idag Hannes far hem också. Det är dock sjukt tråkigt, eftersom båda två är riktigt roliga och härliga. Jaja, man kan väl inte göra annat än att leva med det. Påtal om skejt och härliga människor så for jag och min värdinna Cornelia till bowlen och träffade Linda med respektive och Oscar, sen kom Andre, Martin och Pontus också. Så samtidigt som vi försökte få ihop en bräda, eller rättare sagt skruva ihop hjulet så blev vi också ägda av några 98:or. Känns ju bra.. NAT! Dock lyckades vi aldrig med brädan, men iaf. Nu ska jag på middag, och sen blir det till att se bio med Cornelia!

Just nu sitter jag vid mitt stugfönster och tittar ut över havet. Det blå, djupa vatten som egentligen är helt okänt med tanke på att ingen vet vad som pågår där nere. Samtidigt som segelbåtar seglar förbi så gör jag som vanligt - tittar på molnen och får den perfekta stunden att bara vara för mig själv, tänka och se hur olikt sig allting blir. Musiken i öronen påverkar ju en mer än någonsin och i just denna stund så var det So I need you - 3 doors down. Dock första gången jag hör låten, men den har en text som jag tycker kan passa in i många stunder. Så musiken blir ett kryphål till det djupa och oförståndiga havet - båda stömmar och det påverkar levande varelser, men eftersom vattnet var en rätt så grovt mycket tidigare "uppfinning" eller vad jag nu ska kalla det, så blir det musiken som blir kryphålet. Då vet ni det. Jag och naturen tackar för oss. Jag avslutar med ett uttryck: "fett lite cash på luren". Hahaha ;) puss

Snälla, rara, lilla du. Inte igen, snälla?

Sjuk som fan är jag. Dessutom kan jag inte uttrycka mig med ord pga av min härliga hals som dessvärre aldrig hänger med mig i vått och tort. Om jag inte blir frisk till på lördag, så vet jag inte vad jag tar mig till, eller jo, jag får helt enkelt stå ut med 20 timmars bussresa (om det nu ens tar så lång tid?).  Jaja, wish you were here.

JAG OCH LINDA DRAR TILL STOCKHOLM SJÄLVA IMORRN. HÖR AV ER :D

        

Jobbet är nu över, men ändå köndes det lite jobbigt att lämna alla härliga människor. Jag tror jag t o m kommer att sakna "Love Song" och då är det illa, tro mig. Men just alla skratt, och spilltid när vi fikat, suttit på gräsmattan och sjungt stämmor och bara njutit av sommardagarna, även allt filosoferande om myror och dess liv kommer ju som saknas. Samtidigt så går ju nästan alla estet, vilket gör att jag kommer träffa dem i minst två år till, så jag borde nog hinna bli less dem innan dess. Som sagt, tråkigt och otroligt skönt att ha slutat jobba :)

Ikväll är Linda på trästocks med massa folk, och jag känner att det faktiskt vore rätt kul att fara dit, men jag får helt enkelt nöja mig med Stockholm. Dessutom är det bara TRE DAGAR KVAR tills vi far :D:D:D Linda, jag tror faktiskt att det kommer gå åt skogen med alla bussar, tider att passa och allt som har med ordning och reda att göra. Fast å andra sidan, så är det ju mig och Linda vi pratar om, så man kan ju inte riktigt förvänta sig så mkt. Påtal om oss så har vi träffat 3 grabbar från skellhell som var trevliga, synd att de förmodligen inte kommer ihåg något xD Sen så har vi lärt känna massa nya skejtargräbs som är ashärliga med grym humor, eller ja, vissa utav dem iaf! Kameramannen som vi inte riktigt har uppfattat namnet på än får oss att garva som aldrig förr. Iofs så krävs det inte så mkt för att få oss att skratta, men han lyckas iaf utmärkt bra. Jaja, nu är min arm mer eller mindre död.

/ den invalida.

Hej jag heter frida och jag har brutit min högra arm, Eftersom det ät extremt jobbigt att skriva med vänster pekfinger, så kommer uppdateringen vara dålig. Puss

He looks at me, I fake a smile so he won't see
That I want and I need everything that we should be
I know she's beautiful, that girl he talks about
And she's got everything that I have to live without

He talks to me, I laugh cause it's so damn funny
That I can't even see anyone when he's with me
He says he's so in love, he's finally got it right,
I wonder if they know he's all I think about at night

Trött är jag efter dagens bravader. Dock svinroligt bröllop och ja, bilresan hem med folket var ju en tur för sig! Nu ska jag sova. Förresten, du kan ju fortsätta plåga mig nu, när jag fortfarande är vid liv.
updt.

Ja, det började med en stressig övning innan bröllopet, vilket ledde till ont om tid till att fixa allt. Men jag fick se ut som jag gjorde, och sjöng tre sånger. Jag sjöng faktiskt värdelöst, rent värdelöst. Det var rent pinsamt faktiskt, men man kan ju inte vara bra på allt. Efter själva vigseln for jag hem en stund innan själva festen. Då han jag ligga och dega i solen ett tag, vilket var väl behövligt. Jag for till festen med inställningen "jag kommer nog inte ha så mycket att göra", men ack så fel jag hade. Jag, Fanny och Hanna härjade tills Hanna for hem, sen så var jag, Fanny och Mårten med en brittisk unge med ascoola kläder - Ryan. Sen när folket börjat bege sig så gick vi fram till baren och de härliga servitriserna började prata med oss. Där stod vi några timmar och som sagt så hade jag en bilresa som kallades duga hem med brudparet + massa annat galet folk. Roligt, men att skejta lockade ju som sjutton, jaja, jag överlever utan det. Puss <3

Hippiesar utan knark, det är vad vi är det ;) Vi åker buss, packar ut, packar in och spelar lite trudelutter. Vissa av oss ser väl mer eller mindre höga ut, men som sagt, det enda undantaget är väl drogerna ^^

Det är jobbigt, förvirrande och jag vet inte var jag ska ta vägen. Nu handlar det bara om mig själv, och det finns ingen att ta hjälp av, för det är bara jag som vet. Jag måste släppa taget, och låta livet fortsätta, men hur ska det gå när man bara saknar någon hela tiden? Jag vill inte göra bort mig, jag kan ju lika gärna missa nåt värdefullt. Vad ska jag göra? Jag är helt förvirrad och jag orkar inte mer.

Linda Eriksson, vafan vore jag utan dig? <3

Jag var glad idag, verkligen helt jätteglad. Först träffade jag Linda, och bara det blir man ju lycklig av. Det var dock det här med att bada som var så överdrivet roligt just idag. Jag kände mig som ett 3-årigt barn som just fått armpuffar och ska bege sig ut på en simtur, eller en liten fågelunge som ska pröva flyga för första gången. Den känslan, den är allt för härlig! Just för att jag i vanliga fall brukar vara den som inte badar om det är för kallt, men jag badade friskt, och jag hade fruktansvärt roligt. Jag ville inte ta mig ur vattnet. Dels för att det var kallare på land, och jag visste hur sandig jag skulle bli. Men tro det eller ej, jag tror detta ögonblick gjorde mig till en vattenmänniska. En människa som tkr om att bada helt enkelt.

Mitt jobb måste vara det slappaste på länge. Till största del så har jag varit ute och gjort framsteg inom solningskarriären, suttit på en parkbänk och pratat eller suttit på gräsmattan och blivit biten av nåt djur. Mitt jobb är då alltså musik på stan. Det jag får göra är vad jag helst gör på fritiden - sjunger. Jag får dock nästan bara ta ut stämmor och sedan sjunga dem själv, eftersom ingen annan verkar ta ansvar för det. Dagens låt är ju defenitivt "jag är en fattig bonddräng". "Gräsmattagänget" rockar seriöst fläsk på den låten, speciellt molltersen - MUMS.

Som avslutning tänker jag inte skriva nåt. Puss <3