You and I collide


If you need a friend I'll be around

Strålande väder resulterade till att jag satte mig i solen och läste en bok. För att slippa urinvägsinfektion så satte jag filtar och min morgonrock i en stor påse. Voila, ett sittunderlag att rekomendera! Mjukt, skönt och varmt om rumpan.

Idag for Anders hem, utan mig. Det känns så himla tomt. Hans rum som jag i vanliga fall alltid går in i när han spelar gitarr är nu låst. Vem ska jag nu irritera och sjunga "köp varmkorv" för?

En av många bilder från Kraftsamling. METAL!

Högt över fjällen

Idag skulle mitt nya liv börja. Träna tre gånger i veckan (minst) och inte äta så himla mycket onyttigt. Det började bra med sprängande bihålor, huvudvärk och illamående på morgonen.. Så jag har käkat lite godis, varit på konsert och försökt glömma allt ont.

Sen tänkte jag på en sak. Hur kan man tycka det är roligt att träna? Tycka det är jättekul att gå till gymmet?!?!?!? Det är svinjobbigt, man börjar må illa, man blir trött, och man blir törstig hela dagen och 5 dagar framöver. Visst, känslan av att ha förbränt lite överflöd är ju kanon, men ändå. Jag kan iofs vara sugen på att fara ut och springa i skogen, men ett gym?! Man tittar på tv:n som visar något värdelöst program som aldrig tar slut, för att tiden känns så otroligt mycket längre när man tränar. Nä, love handles passar ju faktiskt bra in i våra alla-hjärtans-dag-tider!

Caught up in a roundabout

Åh vad jag saknar "förut". Jag vill fika med mina kompisar varje dag på Nodo, fara på trästocks och ha roligt, träffa nya vänner, och umgås med mina gamla. Jag vill sjunga med Sofia, och även med hela allsköns orkester, och det ska jag göra på måndag och tisdag. Ni fattar inte hur roligt det är. Jag vill showa, och sätta upp Hairspray igen, för det var fantastiskt. Jag saknar estet, alla musiklärare, och vår konstiga men fantastiska klass. Jag vill kunna säga att "du sjunger över, jag under och du mitten", sen låter det bara fantastiskt.

Jag vill inte söka massa skolor och behöva bestämma vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill inte lära mig hundratusenmiljoner ensemblelåtar som alla andra kan, förutom jag som är för lat. Jag ligger bara i min säng och värmer mig under täcket för det är så sinnes kallt, eller för att huvudvärken är hemsk. Läser några rader i en bok jag lånat av Oskar, och sen blir jag för trött och vilar. Jag är bara en gigantisk latmask som aldrig gör något vettigt. Inspirationslös och tråkig. Men, jag är ju i alla fall jävligt söt.

RSS 2.0