För att du finns.

Jag hade redan börjat tänka hemska drömmar om hur tråkig min lördag skulle bli återigen. Men som en ljusstråle så vill Sara hitta på något. Så jag åker till Norrfjärden, på den extremt guppiga vägen för att umgås med Sara och hennes kusin Therese. Tessan for dock hem efter ett tag, men jag och Sara chillade sönder ändå. Jajjemänsan, det blev många timmars tjejsnack, och det var så välbehövligt. Du är så jäkla great Sara, och du förstår som utan att man behöver förklara!

Idag har jag dock tagit mig i kragen och faktiskt läst ut min engelskabok, finally. Det känns jääääkligt härligt, men nu ska jag ju skriva nån boklogg också, så vi får väl se hur det kommer sluta. Jag vill bara sova bort veckan som kommer. Fan vad mycket det är nu -.-

You're everything to me.

Oooh, bark, besvikelse, men samtidigt så fick jag ju veckans roligaste syn på kort också. Ja, det var väl gårdagens beskrivning ganska kortfattat. Med tanke på vilka förväntningar vi flickor hade på pojkarnas engagemang i att laga middag och dricka glögg och äta pepparkakor barkade ju rätt stenhårt, så jag tror det var därför vi blev så besvikna. Men vi hade rätt kul ändå, iaf ganska.

Hoho, tunga grejer.


The thought of you.

Ohja, gårdagen var den bästa på galet länge. Jag hade bara så roligt, jag fick skratta, jag fick bara vara glad och glömma allt som har hänt en liten stund. Gudomligt galet skönt, ooh du gör mig glad! Jag har inte så mycket mer att skriva egentligen, så jag lägger upp nån bild från igår;






Don't say you're sorry, 'cause you're not.

Galet skönt att vinna dagens tävling, och vad vore inte Testamentet utan dess medlemar Luis, Amanda, Max, Niklas och jag. Sjukt fint sammrbete och grym taktik som förde oss till seger. Bra jobbat guys ;)

Skönt att få nånting som man blir glad över, för just nu är jag bara så förbannad. Hur fan kan man göra så, vad i helvete tänker du med? Jag vet inte vad jag ska säga, jag vill bara gå fram till dig och säga att du är dum i hela huvudet, och att du måste bete dig. Lägg ner förfan, du kommer bara må dåligt av det.

Luis, vad vore världen utan vår status? ;) Hahahahaha.

You and I both.

Tja! Igårkväll var den absolut tråkigaste kvällen på galet länge. Jag gjorde absolut ingenting, och då menar jag verkligen ingenting. Jag skrtattade typ åt mig sjlv för att jag hade så tråkigt, fast jag ska vara helt ärlig, jag skickade iväg några sms också, men det var det enda till nöje jag fick.

Som tur var så somnade jag tidigt, och jag och Anders hade planerat en lång sovmorgon. Jag skickar iväg ett sms klockan halv 9 om att jag inte fick så överdrivet lång sovmorgon.. en kvart senare får jag ett sms där det står att han också misslyckats med uppdraget. Jag fick iaf ganka mycket med sömn, vilket var välbehövligt. Jag har nog inte sovit mer än 6 timmar på flera veckor. Jag har i alla fall varit på sjuårskalas hos min lilla gulliga kusin, där jag förlorade stort i det så kallade hockeyspelet, men jag lever trots min tävlingsinstinkt. Efter detta städade jag mitt rum och sen gick jag, Linda och Simon ut och lekte i snön. Det var riktigt roligt, och det slutade med småsnack hos Simon i hans nya fina hus :)

Man blir ju kär i pojken:

Du som glömmer allt som hänt.

Ledarutbildningslägret var inte så jätteroligt. Det slutade med en hemsk kväll för min del, men nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Nu sitter jag här väldigt trött faktiskt, och hoppas att jag får göra något roligt. Jag vill göra nåt som jag gjorde förut, typ ha snöbollskrig med Nils, eller ha filmkväll hos Sara eller bara hitta på något som får en att glömma bort nuet och bara ha roligt. Känner du dig träffad kan du ju höra av dig!

Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.


Frida ramlar på rumpan.

Hej jag heter Frida och jag är jätteaktiv.

Helt ärligt så har jag förmodligen aldrig någon inspiration till att skriva blogg. Då kan man lägga ner ordbajset på skolarbete istället, om man nu tycker det är roligare. Ikveeel ska jag umgås med ledarna på fagervik, och det ska bli spännande, och förhoppningsvis roligt också! Ha det fint, och försök att inte halka.

Fuckface!

My head is saying "fool, forget him", my heart is saying "don't let go".

Complicated.

När jag satte mig på cyekln imorse för att ta mig genom den efterlängtade snön till skolan, så hade jag redan bestämt mig för att detta skulle bli en bra dag. Anders fyllde år, jag hade faktiskt hunnit öva litegrann på mitt svenska mutliga referat, även fast det kanske inte märktes, men jag var iaf lite småstolt över mig själv då. Dock så vaknade jag och trodde att det var lördagmorgon, men tanken slog mig senare att dte bara var torsdag. Rätt stor besvikelse faktiskt.

Hela dagen var faktiskt rätt bra, ända till datakunskapens slut. Det gick dock bra på datakunskapen, och jag fick till en hyffsat frän framsida. Men efter denna lektion slocknade energin totalt. Det kan dock ha varit pga av att vi skulle ha kör, och jag kan inte påstå att jag tycker det är jätteroligt. Jag är redan less på lucialåtar, och det är tragiskt med tanke på hur många tåg som väntar.

Nu har jag övat på sångerna till imorgon, och helt ärligt talat så känns det faktiskt inte så himla bra, men de får skylla sig själva, det var de som ringde. Jag avsolutar med ett roligt sitat från Jonas:

nu knatar jag iväg, vill du nå mig för teknisk support, underhållning, rörmokeri, svensexa, eller annat tjaffs, så finns jag på hitta.se, haha....

HAHAHAHHA! Klockren snubbe (Y)


Vi kallar det för kändisdagen.

Precis som många andra dagar så var den här också rätt dålig. Okej, det fanns många bra stunder, men i överlag så var den rätt kass. Det roliga var väl pratstunden med Sara, hängandet efter skolan, repa med bandet, och jaa, där tog det nog stopp. Eller jag får inte glömma dagens cafeteria, we rule the fucking place Magda ;) hahaha.

Det var inte bara mitt fel, eller hur?

One love in a lifetime.

Från det ena till det andra, från något gott till något ont, från drygt till gulligt. Fasen vad saker kan förändras på några minuter.


Undantag.

Hej här är vi väldigt oaktiva känner jag. Dagen till ära så har jag varit och hälsat på mina rötter i Arvidsjaur, och det var ju rätt trevligt. Mätt var jag ju då, det var så att jag knappt rymdes i baksätet (överdrift). När vi var hemma hade min mobil 0% batteri, men den levde ändå, dock var jag och datorn inte lika överrens. Den återanslute hela tiden, därav mitt eviga inloggande vid 8-tiden. Nu sitter jag och jobbar på ett bildspel som aldrig tar slut, förstå ändå, 20 hungriga ungdomar och en av dessa kommer att vara jag. Vi kommer riva ner hela lokalen och väcka alla områden i närheten med våran stämsång till "hej jag heter Marcus". Äckligt bra vi är ES1B <3

I'm so happy i'm so glad that i've got you.

Vore det inte för Filip, så hade min dag varit så kass, så det är inte sant. Jag förstår inte hur en människa kan göra en anna så fruktanvärt glad. Även fats vi inte brukar träffas sådär på fritiden, så skiner jag som världens solstråle när jag är med honom, jag vet inte varför, men han får mig bara att må superbra och glömma alla bekymmer. Vilken jäkla underbaring du är pojke <3


You look so beautiful today.

Det här är seriöst den absolut sämsta dagen på väldigt länge. Hela natten låg jag bara och tänkte hur dålig jag känner mig när Pippi inte har hört av sig överhuvudtaget, och inte bara det. Jag Frida Norén måste erkänna, att ja, jag är ganska uppmärksamhetskrävande, och jag tycker det är jättejobbigt att stå i bakgrunden och inte synas alls. Tex som etta på backa i musikestet så har man ingen chans att få göra i princip någonting, och luciatågen är jag faktiskt helt utan uppgifter, jag ska inte ens läsa nån vers efter 9 år av versläsande. Det känns faktiskt fett konstigt, fast det är väl bra i sig. Folk börjar nog bli less på mitt eviga sjungande, som alltid hörs, och som blir till ett ticks. Publiken börjar nog bli less på samma gamla verser som jag läst upp i början av luciatåget. Jag tror ödet försöker säga mig att jag kanske ska lägga mig i bakgrunden ett tag, jag kanske inte alltid ska behöva ta åt mig alla uppgifter som jag egentligen inte har tid med. Man tröttnar ju på människor, så jag kanske skulle ta en paus i mitt liv som uppmärksamhetskrävande sjungande/irriterande jävel, och ligga lågt ett tag. Den här dagen sög så hårt.

Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig.

Hello stranger!

Jag hatar att jag aldrig får vara bäst på nånting som jag tycker om att göra. Jag är jordens största tävlingsmänniska, och jag hatar att förlora, vad det än handlar om. Livet är en tävling, men det går fan inte att vinna.

Idag fick jag göra något som jag saknar så sjukt mycket. Jag fick agera osm Mäktigaste Elev igen, när de ringde och behövde lite hjälp. Att bara stå där framme vid den vita tavlan i vårt fina elevrådsrum och organisera upp planer, tider och allting inför tunneln som de ska ha imorgon, det gjorde min dag. Jag älskar att få ta tag i saker, speciellt när det gäller sånt där, och bara få allting på plats, och dela ut uppgifter på ett genialiskt sätt, så man kan göra det effektivt men bra. Att kunna alla namn på alla medlemar, och kunna bocka av dem en efter en när man gett dem sin uppgift. Jag saknar att ha rollen framme vid tavlan och organisera allting, för det är någonting som jag klarar av, och ingen snor whiteboard-pennan ifrån mig. Då får jag vara bäst för den lilla stunden, jag får göra nånting som jag tycker är sjukt roligt och jag får hjälpa folk med svårigheter och ge dem idéer och erfarenheter. Just den lilla stunden mår jag som allra bäst, och det är nästan tragiskt att jag inte får uppleva det längre.


Prestationsångest.

Jag har inte så överdrivet mycket att skriva. Jag kan ju berätta att det faktiskt går framåt i mitt rum, och att jag gjort en ritning på min garderob, så min käre far kan bygga den. Mamma skulle börja sy mitt draperi om någon dag, och sen är det egentligen inte jättemycket kvar. Förutom en ny tv som ska införskaffas och blommor. Jag tror det blir bra.

Igår så for min familj för att dinnera hos familjen Setterberg i Norrfjärden. Efter en god middag så åkte jag och Fredde till Martin, för att sedan möta Daniel på bion. Vi såg bond, och för min del så var det andra gången jag såg den, men den var faktiskt bättre när man fattade handlingen lite mer, så det gjorde inte så mycket. Det roligaste måste ju ha varit när jag visste att en killw skulle flyga ut genom en dörr jätteplötsligt, så ser jag hur alla i "publiken" rycker till. Sjukt roande måste jag säga.


Walking after you.

Under bion hade jag ju kommit på en massa bra saker som jag skulle skriva i bloggen, men mitt korttidsminne är ju inte direkt brilliant. Jag och Corny gick nämligen på bio med våra genier till bröder. Den ena av dessa gossar heter Felix, och han är lite som jag, fast i pojkformat. Han tycker om musik, och dessutom bra band. Det är alltid vi två som fryser när vi badar, och på nåt sätt så blir det alltid vi två som säger "men uppför dig, han/hon är ju en helskön kille/tjej". Den andra gossen är min korkade bror, som försöker sig på en fancyfrisyr. Skulle det vara så att jag och Felix gaddar ihop oss, så ser man ju definitivt likheterna mellan honom och Corny. Det är gänget som aldrig fryser, och tycker oftast likadant om det mesta. Till skillnad från mig och filleboy, så har de "Vi-som-badar-länge-hedern" som man hör om rätt ofta när det kommer till kortspelande. Trots allt detta, så är det ändå jag och Cornelia som regerar stället i alla lägen.

Jag kommer inte över den här gränsen att jag faktiskt blir irriterad av att lyssna på musik. Jag vet inte vad jag vill ska strömma mina öron längre, och jag finner ingenting som "skitbra". De flesta låtar är nu rätt medelmåttiga, och får mig på dåligt humör. Varför ska den dåliga musiken påverka mitt underbara lov? Jag får lov att ta mig i kragen och lyssna på "you know my name - chris cornell" som definitivt får mig att tänka på Båstad och Casino Royal. Härliga tider! Påtal om bra tider, så har jag rensat ur mitt rum idag och fått upp soffan. Det känns dock riktigt bra, och jag hittade många gamla bilder och minnen i ostädade lådor. Bara att höra MusT, Sala, Konfa -07 och massa annat får ju en att tänka tillbaka på en sjukt bra tid. Det existerade inte lika mycket tvivel, och man levde i det dåvarande nuet. Nu förtiden vill man bara tillbaka, eller framåt, inte bara leva på detta uttjatande sättet. Jag tror förändring skulle sitta rätt fint just nu, en massa bra förändringar för omväxlingens skull. Nu tar tröttheten över.. Puss ♥








RSS 2.0