Bananflugor

5 positiva saker om bananflugor:
1. Jag blir uppskattad.
2. Jag är aldrig ensam.
3. Jag är centrum i deras universum.
4. Jag får närhet.
5. Man får göra en spontan och kort applåd lite då och då.
 
5 negativa saker om bananflugor:
1. Varför finns de ens? (en förklaring av deras värde)
2. I min lägenhet bidrar de inte ens till eko-systemet, för det finns ingen som äter dem.
3. DE GÅR INTE ATT DÖDA!!!!!!!!!! Det spelar ingen roll hur snabb jag är, hur länge jag har de i handen. Nä de bara flyger iväg som om ingenting hade hänt. Helt respektlösa.
4. Jag måste bära ut soporna typ varannan dag. HELT värdelöst.
5. De känner inte av radien av "hur nära man kan vara en människa man inte känner". Hur kan det vara så svårt att INTE kliva innanför min trygghetszon? Jag har pojkvän, sluta klänga!
 
 
 

I was born this way

Jag är inte bara grym på att ha stökigt, jag har även en naturlig matlagningsförmåga. Idag skulle jag prova på något nytt. LCHF-köttfärsbiffar. "Jaha, har Frida börjat med LCHF", tänker ni, men nejnej, ni kan vara lugna. Jag åt potatis till. LCHF-käk med kolhydrater. Jag har hört att det ska vara den bästa kombon.
 
Nog om det snacket. Resultatet, hur blev det?
Jodå, helt okej. Lite torra, trots allt fett. Men god smak, och med tillräckligt mycket brunsås så var det helt plötsligt inte så torrt längre. Ni får dock ingen bild. Har inte tillräckligt känd blogg för att lägga upp bilder på det jag äter än. Men så småningom, poco a poco.

Come pick me up

När man studerar på universitet ska allt vara på en vetenskaplig grund. Kan vi inte, snälla, bara ställa oss i en stor ring och kräkas på alla vetenskapliga artiklar allesammans? Som en liten sammarbetsövning och "lära-känna-varandra-övning". Det vore väl ändå himla mysigt och pedagogiskt? Nya vänner är alltid kul. Jag kan även sträcka mig till att vi lägger all oläslig kursliteratur där också. Så blir vi av med skiten på en gång.
 
Så, postitiva tankar från en glad Frida.

Sudda bort din sura min

Ni som känner mig (kanske lite för bra) vet med glädje att jag inte kan se sur ut. Jag får helt enkelt inte ner mungiporna. Men nu, kära vänner, har jag kommit på hur man ska göra:

Kvällens planer

1. Äta Billys panpizza
2. Äta kinapuffar
3. "Glömma bort" att jag borde läsa tusen sidor om UVK
4. Gråta till en bra film

RSS 2.0