nytt.
Allvarligt talat så känner jag mig oerhört stolt. Att jag lyckats vara så framgångsrik inom redigerar-branchen. Jag finner det helt otroligt, samtidigt som jag stör mig på detaljerna som jag inte vet hur man fixar till. Så ni kan inte göra annat än att leva med det.
Dagen till ära så har jag skrattat. Jag har verkligen skrattat hela dagen med min vän Sofia. Vi har skrattat åt allt och ingenting. Från "Stig-kompet" till Mars och till och med åt en docka som föreställer en sjörövare. Jag har däremot fått känslan av att ingen annan har skrattat med oss, vilket gör att det blir lite pinsamt. Men som sagt, take it or leave it ;)
Imorgon är det konsert och samling halv tio, vilket sviker mitt självförtroende djupt. Jag ville sova, men inte det sa en som hette Gudrun. Inte för att jag nu känner någon som heter Gudrun, men man vet väl aldrig vad det blir för publik/närvarande.
Det roliga med en publik är att det är så fruktansvärt många olika människor. Gamla, unga, barn, skitungar, mogna, töntar, ja alla typer av människor. Vissa sitter och sover, andra gråter för att det är så vackert eller så storbölar de för att man sjunger så falskt. Det finns även de som leker och håller på med annat och inte bryr sig, och vissa som sitter med alla 24 meter av öron framåt för att koncentrera sig på konserten. Sen finns det dem som sitter och gäspar, de som sitter och tar kort och sen finns det en stor grupp med människor som är där för att de måste. Tänk vilken otroligt sjuk grej att bli tvingad till! Att gå på konsert är ju inte det roligaste direkt, speciellt inte när man inte tycker om musiken. Så på ett sätt förstår jag min bror när han aldrig orkar följa med. Men han ska bara veta vad jag får stå ut med när jag måste följa på tennis.
När min bror spelar tennis så måste jag äta god resturangmat rätt ofta, jag blir rätt törstig och måste köpa mig nån dricka då och då. Det finns ofta en tv-apparat och ibland även en dator på tennishallarna. Allt detta inklusive jobbigt snygga killar. Så käre bror, ha lite respekt för mig om jag inte vill följa med ;) hahaha.
Pussciao <3
Dagen till ära så har jag skrattat. Jag har verkligen skrattat hela dagen med min vän Sofia. Vi har skrattat åt allt och ingenting. Från "Stig-kompet" till Mars och till och med åt en docka som föreställer en sjörövare. Jag har däremot fått känslan av att ingen annan har skrattat med oss, vilket gör att det blir lite pinsamt. Men som sagt, take it or leave it ;)
Imorgon är det konsert och samling halv tio, vilket sviker mitt självförtroende djupt. Jag ville sova, men inte det sa en som hette Gudrun. Inte för att jag nu känner någon som heter Gudrun, men man vet väl aldrig vad det blir för publik/närvarande.
Det roliga med en publik är att det är så fruktansvärt många olika människor. Gamla, unga, barn, skitungar, mogna, töntar, ja alla typer av människor. Vissa sitter och sover, andra gråter för att det är så vackert eller så storbölar de för att man sjunger så falskt. Det finns även de som leker och håller på med annat och inte bryr sig, och vissa som sitter med alla 24 meter av öron framåt för att koncentrera sig på konserten. Sen finns det dem som sitter och gäspar, de som sitter och tar kort och sen finns det en stor grupp med människor som är där för att de måste. Tänk vilken otroligt sjuk grej att bli tvingad till! Att gå på konsert är ju inte det roligaste direkt, speciellt inte när man inte tycker om musiken. Så på ett sätt förstår jag min bror när han aldrig orkar följa med. Men han ska bara veta vad jag får stå ut med när jag måste följa på tennis.
När min bror spelar tennis så måste jag äta god resturangmat rätt ofta, jag blir rätt törstig och måste köpa mig nån dricka då och då. Det finns ofta en tv-apparat och ibland även en dator på tennishallarna. Allt detta inklusive jobbigt snygga killar. Så käre bror, ha lite respekt för mig om jag inte vill följa med ;) hahaha.
Pussciao <3
Kommentarer
Trackback
