Dag 02
Mitt favoritminne:
Jag fick iaf veta att jag inte skulle få göra något på måndag, för någonting skulle hända. Jag gick runt och pratade om detta jämt och med alla, men de spelade med och verkade lika exalterade som jag. Så, vi slutar och utanför estethuset står Liselott med sin bil. Vi far då och äter (jag, Liselott och Magda) på Thai Garden. Supergott, och på vägen dit tror jag helt seriöst att vi var med i pensionärsjävlar. Tanten med sparken var helt fantastisk.
Efter den supergoda maten så for vi till Nodo för att spendera lite tid. Vi stannade till lite efter halv sju, och jag var helt inställd på att åka hem. Jag föreslog att vi skulle fara hem till mig och se Sunes jul, men Lisse skulle plugga engelska och Magda verkade inte överdrivet taggad på det, så jag fick gilla läget och försökte komma på nåt jag kunde göra hemma. När jag då sätter mig i bilen så får jag en ögonbindel och hörselkåpor med radio i. Hahah, det var definitivt den roligaste bilresan på oerhört länge.
Så jag körs runt och kommer in någonstans. De tar av mig kåporna och jag drar av mig ögonbindeln. Framför mig står människorna som betyder så mycket för mig så jag inte kan förklara och skriker GRATTIS i en kör. Jag befann mig på bowlinghallen och vi bowlade i en timme. Allting var bara så fint, så bra, att ja, jag kunde ju inte göra annat än att fälla några glädjetårar!
Efter detta var det en presentöppning jag aldrig lär glömma. Sedan begav sig en del hem och en annan del till Nodo, där vi hade trevligt som vanligt. Sen for vi ut och sladdade, och det är så hiiiiimla kuuuul! Wiiie! Det var den bästa dagen på så otroligt länge! Tack för att ni finns, ni är dom bästa som finns <3
Hur i hela friden ska jag kunna välja ut ett enda minne som mitt favoritminne? Jag har tusen. Konserter, utlandsresor, bästa stunderna med mina vänner, jamen det finns ju hur många som helst att välja mellan. Men jag tänker berätta om ett favoritminne som bildades igår. Jag gråter inte särskilt ofta av lycka, men det hände faktiskt igår.
Jag fick iaf veta att jag inte skulle få göra något på måndag, för någonting skulle hända. Jag gick runt och pratade om detta jämt och med alla, men de spelade med och verkade lika exalterade som jag. Så, vi slutar och utanför estethuset står Liselott med sin bil. Vi far då och äter (jag, Liselott och Magda) på Thai Garden. Supergott, och på vägen dit tror jag helt seriöst att vi var med i pensionärsjävlar. Tanten med sparken var helt fantastisk.
Efter den supergoda maten så for vi till Nodo för att spendera lite tid. Vi stannade till lite efter halv sju, och jag var helt inställd på att åka hem. Jag föreslog att vi skulle fara hem till mig och se Sunes jul, men Lisse skulle plugga engelska och Magda verkade inte överdrivet taggad på det, så jag fick gilla läget och försökte komma på nåt jag kunde göra hemma. När jag då sätter mig i bilen så får jag en ögonbindel och hörselkåpor med radio i. Hahah, det var definitivt den roligaste bilresan på oerhört länge.
Så jag körs runt och kommer in någonstans. De tar av mig kåporna och jag drar av mig ögonbindeln. Framför mig står människorna som betyder så mycket för mig så jag inte kan förklara och skriker GRATTIS i en kör. Jag befann mig på bowlinghallen och vi bowlade i en timme. Allting var bara så fint, så bra, att ja, jag kunde ju inte göra annat än att fälla några glädjetårar!
Efter detta var det en presentöppning jag aldrig lär glömma. Sedan begav sig en del hem och en annan del till Nodo, där vi hade trevligt som vanligt. Sen for vi ut och sladdade, och det är så hiiiiimla kuuuul! Wiiie! Det var den bästa dagen på så otroligt länge! Tack för att ni finns, ni är dom bästa som finns <3
Kommentarer
Postat av: Sara B
Grattis än en gång! <3 Du är en underbar person! <3
Trackback