Den sjunde december fyller jag 21 år (glöm ej). Jag känner mig relativt ung ändå. Jag kommer vara en pigg och fräsch musiklärare när jag är 25 och liva upp min framtida arbetsplats med min ringa ålder. Jag bor i min rätt stora studentlägenhet och här trivs jag som fisken i vattnet. Spretig inredning, kläder överallt, men en härlig atmosfär.

 

Mina närmsta vänner flyr antingen fältet, (minst 90 mil bort) letar hus, eller flyttar till hus. Det pratas dräneringar, hustak, flyttlass, innerväggar, inspo-bilder, altaner, fönsterbyten, lån, topplån, och jag låtsas förstå. Det handlar inte om att jag inte tycker det är trevligt, t o m jag kan surfa på hemnet ibland, men det finns nog ingen gång som jag känner mig så liten som då. Det känns som att jag precis har börjat högstadiet (minus alla 1000 mobilbilder på mig själv, det fult tuperade håret och de sneda tänderna) och sitter och tjuvlyssnar på vuxensnacket vid familjemiddagen. Det är kul att få vara med och lyssna, men vad de pratar om förstår man inte, och orkar inte förstå heller. Man vet att "det där behöver jag inte förstå för ens jag blir äldre", men är det nu? Är jag "äldre" nu? Måste jag veta hur en dränering går till?

 

Dränering och målning av innertak får vänta ett tag till för Fröken Norén. Jag tycker det är modigt och vuxet att flytta och skaffa hus. Jag antar att jag varken är tillräckligt modig eller vuxen än. Jag bor typ 3 km från min familj, pluggar i min hemstad, har aldrig tagit ett lån, och är rätt dålig på att måla. Jag har iofs byggt ihop ett eget myggfönster, men kan å andra sidan räkna på en hand hur många gånger jag har klippt vår gräsmatta. Jag tror helt enkelt att jag stannar på Ankarskatavägen 85A ett tag till.

 

Back to 2007.